Vad är infraröd strålning?

Infraröd strålning är en typ av elektromagnetisk strålning som är snarlik synligt ljus, men som har den högsta uppvärmningseffekten i hela det elektromagnetiska spektrat. Våglängdsområdet för IR sträcker sig från ca 0,8 μm till 1 mm, mellan synligt ljus (0,38-0,76 μm) och radiovågor ( > 1 mm). IR-området brukar delas in i Kortvågs IR (KV), Mellanvågs IR (MV) samt Långvågs IR (LV) enligt figur över strålningsspektra.

Industrin använder värmestrålningen

Industriella IR-system avger normalt sin värmestrålning inom kortvågs- eller mellanvågsområdet. Värmestrålningen kan genereras elektriskt via stavformade IR-lampor med volframtråd, vilken värms till max 2000-2500° C ( KV), inbyggda i IR-anläggningars värmemoduler. Alternativt emitteras MV-strålning från Gas-IR moduler där emittern värms med gas till ca 800-1000°C (MV) eller elektriskt från Mellanvågs-lampor eller keramiska element vid liknande temperaturnivåer.
Alla kroppar avger infraröd strålning motsvarande deras temperatur, ända ned till absoluta nollpunken (-273,15°C). Våglängden vid vilken strålningen har sitt maximum förkortas i takt med stigande emitter- temperatur enligt Wien´s förskjutningslag. Se figur IR spektra.

Våglängdsförskjutningen förklarar varför vi kan se när något blir hett nog att glöda (~650°C). Tillräckligt mycket av den IR-strålning som avges faller då inom det synliga området, som det mänskliga ögat kan detektera.

Den totala strålningen som avges från en kropp (emitter) är proportionell mot dess absoluta temperatur upphöjt till fyra (Stephan-Boltzmann´s lag).
Det praktiska resultatet av dessa fysikaliska lagar är att en IR-emitter med högsta intensitet byggs med kortvågslampor som ofta är tätpackade.